Dhofar, Oman 20–29 juli 2017

Arabstenskvätta, finns bara på Arabiska halvön. Foto: Magnus Ullman

Senaste nytt: ängtligen svartkronad tchagra! Se: 28 juli

Under perioden 20–29 juli reser undertecknad med en AviFaunagrupp till Dhofarregionen i södra Oman. Södra Oman på sommaren liknar ingen vinterresa. Nu råder monsunperioden och skådningen sker i skir grönska. Men fåglarna då? Jo då, de finns här nu också! Resan blir AviFaunas sjuttonde resa till Oman och den tjugonionde till Arabiska halvön. Följ observationerna direkt här på nätet!
 

Program & väder

 

Sidan senast uppdaterad den 28 juli kl. 20.05.

20 juli

Efter en lååång resa via Doha anländer den skandinaviska gruppen till Salalahs nya och väsentligen fräschare flygplats. När vi kliver ut i den ljumma, svarta natten faller några droppar dugg på oss – att möta monsunen för första gången känns magiskt!

21 juli

Lättare sovmorgon, frukost klockan 08 – nu även med den asiatiska delen av gruppen. När vi åker iväg kl 09 är det rejält disigt – men vi får faktiskt inte en droppe regn på hela dagen. Dock, som sagt, disigt, varmt och fuktigt – men utan den brännande solen en behaglig värme.
 

Första stopp är Ad Dahariz Park där vi möter flera av Dhofars exklusiva basarter, inklusive knallgula hannar av rödahavsvävare, en syn vinterbesökare i området får klara sig utan. Dessutom ett antal abessinska glasögonfåglar och d:o afrikanska silvernäbbar samt 2 abessinska solfåglar. Av rovfåglar skymtar vi tyvärr bara siluetterna över trädtopparna: en obestämd ”brun” glada och en obestämd bivråk.
 

Kort förflyttning till East Khawr där en väldig dyning rullar in från Indiska oceanen. Vi kan glädja oss åt rallhäger, rishäger, bronsibis och 3 kinesiska dvärgrördrommar. Vänder vi oss om och spanar av havsstranden får vi in 2 ökenpipare, ett antal svartbenta strandpipare samt både sotmås och tofstärna. Dessutom sandtärna och skäggtärna.


Efter siesta på hotellet kör vi till Ayn Kheesh vid foten av Dhofarbergens synnerligen grönskande sluttningar. Här är zebrasparvana vanlig och vi ser rätt många levantbulbyler. Av gulbukig grönduva, afrikansk paradismonark och arabstenskvätta observeras vardera 1 ex. Åtskilliga stiliga arabiska rödhönor gläder också. En större rovfågel kommer singlande från himlen och sätter sig i ett träd – en purfärsk och fräsch 1k hökörn. Läckert! Märkligast torde dock 10–15 palestinasolfåglar i ett par större träd vara – arten brukar vara den fåtaligare av de båda solfåglarna och man ser i allmänhet inte mer än något ex.


Tillbaka vid hotellet strax efter 18.30 för mycket god middag och artgenomgång.

10–15 palestinasolfåglar i ett par större träd – mäktigt! Foto: Magnus Ullman

22 juli

Första lokal är Ayn Hamran – lokalen där så många svenskar (och andra) startat sitt Omanäventyr. Vi blir inte besvikna den här gången heller. Mest påtaglig skillnad för den som besökt lokalen ett antal gånger under vintermånaderna är att didrikglansgök är både vanlig och lättsedd: hoppar ofta helt öppet på marken. Och verkar inte ens särskilt skygg. Dessutom ljuder grönskan överallt av dess rop. Dessutom ser vi en palestinasolfågel och en afrikansk paradismonark, men ändå har inte alla sett den art bra ännu! Däremot får vi fina obsar av några svartstjärtar och lite senare ännu bättre obsar av tre gröna dvärgbiätare som visar upp sig väl under sina insektsutfall. En arabisk sångare skulkar mest. Det är ju monsun, bevars, och här i Ayn Hamran faller faktiskt 15–20 pyttesmå regndroppar på oss.
 

Till slut sliter vi oss och kör österut. När vi sakta glider längs Taqah Beach får vi plötsligt syn på en skum figur nära alla sotmåsar. Vi stannar och det visar sig var en noddy här på stranden! Närmare efterforskningar visar dessutom att det är en mindre noddy, ”rare summer visitor” i Oman.
 

I Taqah handlar vi så till den ordinarie lunchen som försenat intas på en lämplig udde vid Khawr Rawri. Här sitter vi bekvämt på ett par bänkar och i skuggan dessutom för nu tittar till och med solen fram. Snacka om monsun! Spaning ut i khoren ger förutom ett gäng drickande dromedarer en del fågel: styltlöpare, rödspov, vitvingad tärna, skäggtärna, skräntärna, smalnäbbad mås, silkeshäger, revhäger, större flamingo, skedstork och en del annat. Fin utdelning!
 

Den historiska platsen Sumhuram (för ett par millennier sedan utskeppningshamn för Dhofars dyrbara rökelse) har under årens lopp grävt ut och restaurerats alltmer och dessutom försetts med ett litet museum. Vi ägnar både det svala museet och den heta ruinstaden en god stund.

Mindre noddy på stranden i Taqah. Tungt! Foto: Magnus Ullman

23 juli

En lång och händelserik dag! Första stopp görs kanske en mil för Mirbat där vi från höga klippor spanar ut över havet. Alla hinner inte ens ur bilen innan den första rödnäbbade tropikfågeln ropas ut! Totalt ser vi 3 skönheter som länge och väl kajkar fram och tillbaka utanför klipporna. En stunds spaning längre ut ger ett par havslöpare och arabliror ute i halvdiset.
 

Vi fortsätter till Ras Mirbat. Ute på udden inser vi att havslöparna sveper fram och tillbaka just utanför där de väldiga vågorna bryter. Riktiga njutobsar i tuben! Snart fylls det på med arabliror, arabpetreller och masksulor som drar förbi mot öster. Och dessutom ett par gäng sokotraskarvar. Här skiner solen en smula, men det är helt i sin ordning för nu är vi vid gränsen för hur långt monsunen når i Dhofar.
 

Med visst besvär (och i strålande sol) letar vi oss fram till Wadi Soop, en bred och ganska buskrik wadi; klart härlig miljö! Vårt utbyte blir 2 arabiska sångare som vi äntligen ser ganska bra.
 

Vi har en del kvar på programmet och måste bryta. Vi fortsätter mot Lagga Shalyon och med några kilometer kvar får vi syn på en liten grupp strimmiga flyghöns – helt orädda! De härliga flyghönsen är alltid kul att se och inte minst gäller det strimmig flyghöna eftersom man sällan ser dem bra vid vattenhål (de dricker ju efter mörkrets inbrott). Lätt euforiska kör vi via några stenökenlärkor vidare för att klättra uppåt i den fantastiska men svårgångna ravin som leder upp till dammen vid Lagga Shalyon. Tyvärr har vi alltför lite tid även här men kan i alla fall bocka av gulbukig grönduva och abessinsk solfågel.
 

Vi styr åter kosan västerut för att kl 19 äta en god middag på ganska enkel restaurant i Taqah.
 

I mörkret kör vi på vindlande vägar upp till Ayn Athum. En fläckuv flyger upp från vägkanten och ses i billjuset av några lyckliga få. Väl uppe vid källan får vi i den svarta natten uppleva en fin konsert med 4 arabiska dvärguvar som hörs uppe från sluttningarna. Vi kan konstatera att vi idag upplevt fåglar av de mest skiftande slag.
 

Tillbaka vid vårt hotell i Ad Dahariz för artgenomgång kl 21.45 – 22.15. Sent i säng idag!

Fantastiska obsar på strimmig flyghöna! Foto: Magnus Ullman

24 juli

På programmet idag står en av Dhofars turistfällor så här års, Ayn Razat. Vi rör oss mest vid sidan av och får ändå fin skådning. Dessutom väldigt gott om abessinska solfåglar (äntligen). Vi ser också en dryg handfull gulbukiga grönduvor. Dessutom grön dvärgbiätare och ytterligare en didrikglansgök. En art vi fått vänta på är gråhuvad kungsfiskare – men idag stiftar vi bekantaskap med den skönheten med behag: förmodligen 4 olika fåglar och dessutom visar både ad + juv upp sig fint! Vi har sett övergivna rödahavsvävarkolonier på fler ställen, men här får vi se några aktiva, den största med 10–12 hannar. Gamla bon har byggts på med färska, gröna växtdelar och de gula hannarna hänger sig undertill på sitt bo och fladdrar frenetiskt med vingarna för att locka någon hugad hona till sig. Vi avslutar med att gå en bit inåt wadin där en långnäbbad piplärka som smyger på sluttningen är ny för resan.
 

Därefter kör vi den korta sträckan tillbaka till hotellet för ett par timmars lunch och siesta.
 

Eftermiddagens program startar vid Taqah Castle där vi tar oss en titt på detta pietetsfullt restaurerade gamla hus som visar upp allt ifrån äldre tiders vapen till köksattiraljer.
 

Till sist besöker vi Khawr Rawris baksida med flera snabbt undflyende dvärgrördrommar av vilka vi endast lyckas bestämma en adult kinesisk dvärgrördrom.

Fina obsar på gråhuvad kungsfiskare, här en ad. Foto: Magnus Ullman

25 juli

Samling kl 05 och redan utanför hotellet får vi idag känna av monsunen i form av ett lättare regn. Vi kör inåt öknen och när vi klättrar uppför Dhofarbergen regnar det stundtals rejält. Dessutom ligger dimman så tät att man vissa partier får krypa uppför i 30 km/t. Efter att vi passerat passhöjden på 875 möh sluttar det åter nerför en aning, molnen och dimmorna skingras, det klarnar och snart ser vi solen stiga över horisonten i öster. Runt 0620 når vi vårt mål, det härliga sandökenområdet Wadi Rabkut. Så småningom når vi en dromedarstation, där det hoppar 3 härfågellärkor och kanske 8 svartkronade finklärkor i fantastiskt morgonljus (inga dimmor här, inte!). Bingo! Vi fortsätter inåt öknen. Inte mycket liv här heller men förutom ytterligare 2 härfågellärkor och en svartkronad finklärka får vi se en snygg ökenvarfågel (aucheri) som kommer flygande och sätter sig i en palm.
 

Efter att ha ätit (andra) frukost i något sånär lä av bilen avslutar vi Wadi Rabkut, det blåser helt enkelt för mycket. Vi fortsätter till Wadi Dawkah där vi i blåsten tar oss en titt på ett jättelikt bestånd av rökelseträd.
 

Tillbaka söderut över Dhofarbergen och när vi nu passerar passhöjden klarnar det så småningom och ett fantastiskt grönskande landskap breder ut sig: gröna träd och på marken en matta av ljusgröna växter. När vi svänger av mot Wadi Nahiz möts vi av ett fullständigt unikt böljande landskap med samma skira grönska överallt. Här blir man bara totalt hänförd! Ännu mer hänförda blir vi när det visar sig att en grupp fåglar i ett olövat träd är en av de arter vi letat mest efter, arabisk guldvingefink. Klang och jubel! Vi stannar till vid Wadi Nahiz’ mäktiga moské och tittar på några somaliaseglare som drar fram och tillbaka. Lite längre fram jagar 2 gråhuvade kungsfiskare.
 

Vi fortsätter in i Wadi Nahiz’ märkliga skog (även den jungfruligt grön) och får snart syn på en fläckuv som sätter sig lugnt och stilla i ett träd där vi länge och väl kan begrunda dess bistra uppsyn.

Vilka arter! Vilken dag! Men det är inte slut än…
 

Sena eftermiddagen spanar vi av East Khawr – där en långtåsnäppa snällt väntar på oss! Med tanke på hur få vadare vi sett är det märkligt att den första calidrid vi ser är en ostsibirisk långtåsnäppa!

Långtåsnäppa, skönt tunggung i East Khawr. Foto: Magnus Ullman

26 juli

Idag får vi verkligen uppleva växlande väder – och riktig monsun dessutom. Det startar med lätt dugg kl 0815 redan när vi packar in i bilen.
 

När vi kör uppför bergskedjan mot Tawi Atayr tätnar dimman och fastän det är ljust är dimman så tät att vi stundtals får krypa uppåt i 30 km/t. Stundtals skingras dimman och marken här uppe visar sig vara täckt av samma grönskande matta som vid Wadi Nahiz. När vi når slukhålet faller ett stilla regn och regnkläderna åker på för första gången. Däremot klarnar sikten fullt acceptabelt så vi få en utmärkt överblick över det osannolika slukhålet, så här års dessutom i en bedövande grönska. Första fågeln vi får syn på blir dessutom dagens enda nya art, en sjungande sångbusklärka, för ovanlighetens skull i en buske! I övrigt ser vi mest klippduvor afrikanska klippsvalor och glasögonfåglar som kämpar mot vätan eftersom de hela tiden blir blöta när de hoppar omkring i lövverket. Vi ser även en svartstjärt men inte så mycket mer när vi halkar runt i den hala, svårgångna terrängen ovanför slukhålet.
 

Hygglig sikt vid det fantastiska, öppna området Wadi Darbat, så här års draperad i total grönska. Wadi Darbat är dessutom den slutgiltiga turistfällan med hundratals bilar som konkurrerar om lämplig parkeringsplats. Vi som kommit för fåglarnas skull kan glädja oss åt fler somaliaseglare än tidigare och dessutom en gråhuvad kungsfiskare. Bästa art är dock den endemiska arabstenskvättan, som bara några sett flyktigt tidigare. Men vi hinner också titta å folkvimlet, inte minst alla som trampar runt i små båtar på Wadi Darbats största sjö. Ja, det är roligt nästan jämt.
 

Efter lunch fortsätter vi österut till Wadi Hanna där vi hoppas att det också ska vara hygglig sikt. Här möts vi ännu en gång av prunkande, trädklädda bergsslutningar men denna gång i strålande sol och nästan helt utan dis. Två hökörnar kan med andra ord avnjutas i bästa tänkbara ljus. Vi stannar en god stund och njuter av stillhet, härligt väder och inte minst en fantastisk paradisisk miljö med fridsamt porlande vatten. Vi har tidigare bara haft flyktiga obsar av afrikansk paradismonark men här kan vi umgås länge och väl med flera exemplar.

Afrikansk paradismonark, läcker fågel med läcker näbb. Foto: Magnus Ullman

27 juli

Idag far vi västerut – i ett lätt regn. Första stopp längs vägen utanför Al Baleed Archaeological Park där vi hänger in fläcktjockfot genom staketet. Sen vidare.
 
Ju närmare vi kommer Al Mughsayl desto mer tätnar dimman och desto grönare blir landskapet. Ingen vidare sikt när vi spanar av Khawr Al Mughsayl där vi åtminstone ser en ökenpipare. I Al Mughsayl spanar vi havsfågel över ett tämligen tomt hav. Klent resultat: ett par havslöpare och d:o delfiner. Men restaurangägaren kommer i alla fall och bjuder på varm falafel! Efter hand upphör regnet och sikten blir aningen bättre så med några hundra lokala turister beser vi de mäktiga blåshålen där imponerande vattenkaskader sprutar upp. Därefter gör vi Khawr Al Mughsayl lite omsorgsfullare och det är uppenbart att detta är resans vadardag med ytterligare 4 nya vadare på listan: brushane, skogssnäppa, myrspov och inte minst tereksnäppa. En sångbusklärka sjunger sin kvittriga sång. Åtskilliga zebrasparvar (äldre fåglar och årets skörd) födosöker på den gröna marken.
 
Medhavd lunch och havsfågelspaning. Det har klarnat påtagligt men ändå är det lika dött över havet. Vi skrapar i alla fall ihop någon havslöpare, 1 somaliaseglare och ett gäng klippduvor som länsar serveringen på kvarglömda smulor.
 
Vi får åter mot Salalah och i Raysut Industrial Area ser vi en ung hona pilgrimsfalk som dansar med ett gäng kortstjärtade korpar, en art vi knappt sett tidigare. Vårt mål är egentligen Raysut Industrial Pond vars skönhetsvärden nog är något lägre än i området runt Wadi Nahiz. Men vi kniper i alla fall två researter: natthäger och ladusvala. Ett kort besök vid Raysut soptipp ger bara mängder av sotmåsar men (som väntat) inga rovfåglar.
 
Därefter gör vi souken i Salalah. Ulf bunkrar mängder med rökelse och Clas-Göran kommer ut som en ny människa efter 45 minuter hos barberaren.

Zebrasparv, en av resans vanligare arter. Foto: Magnus Ullman

28 juli

Vi startar i Ayn Sahanawt där dock inte fåglarna kommer att stå i centrum. Vi börjar nämligen med idogt studium av kanske ett 30-tal grodor som parar sig så det står härliga till i en vattenpöl intill vägen, ungefär som en barnpool full med plaskande femåringar. Så småningom hamnar fokus på Ayn Sahanawts makalösa grott- och klippformationer längs promenadvägen ner till och runt dammen. Bland fåglar märks en gråhuvad kungsfiskare. Vi kör även upp till plattformen ovanför ravinen och går ett litet stycke in i landskapet: storskaligt, grönt, mäktigt. Här sjunger en blöt långnäbbad piplärka flitigt, enligt devisen ”men glad jag är ändå”.
 
Vi jobbar oförtrutet vidare på de få Dhofararter vi har kvar och kör till Ayn Kheesh där vårt äventyr började för en vecka sedan. Här ser vi 2 + 2 arabiska sångare. En annan art vi haft framgång med är grå kungsfiskare (trots en trög start) och här ser vi minst 1 ex. En art vi inte haft framgång med är svartkronad tchagra – men till slut sitter även den där! Ett av fågelvärldens prominentaste ögonbrynsstreck!
 
Åter till hotellet strax efter kl 13 för ett par timmars siesta och fria aktiviteter. Som bland annat ägnas havsfågelspaning från balkongen för i dag är det bättre sikt än någon dag tidigare. Spaningen ger 3 masksulor, 1 arablira och 1 havslöpare.
 
Lite efter kl 15 ger vi oss av till Al Baleed Archaeological Park där vi börjar med närstudium av fläcktjockfot, till antalet 3. Längs kanalen sitter 3 ad natthägrar och resans första adulta rishäger. Vi ägnar det fina museet en god stund – det är inte bara svalt utan pedagogiskt och trevligt arrangerat.

Sista stopp görs vid East Khawr och strax innan khoren lyckas vi se en brun glada, denna gång artbestämd. Vid själva khoren är det mest människor (det är fredag, bevars) och till och med rörhönorna håller sig undan. Dock lyckas vi få in en hona dvärgrördrom, resans sista fågel och resans sista nya art.
 
Tillbaka vid hotellet kl 18 för förberedelser för tidig avfärd hemåt imorgon.

Fläcktjockfot, en av Dhofars många exklusiva arter. Foto: Magnus Ullman

Magnus Ullman

© AviFauna / Sveriges Ornitologiska Förening 2011-.

    Ansvarig för innehåll: Göran Pettersson, AviFauna. 
    AviFauna har ställt resegaranti hos Kammarkollegiet.

    Webbplatsen använder cookies. Läs mer om cookies.
    SiteDirect admin